Jag sitter och läser "Språka samman" av Inger Lindberg igen som en del i mitt arbete med min c-uppsats och det kommer nya tankar och ideer hela tiden om hur det fungerar i mitt klassrum.
Hur ska jag få det att fungerar optimalt?
Vad är det som hindrar att få optimala samtal?
Lindberg hänvisar till Gumperz (1992) som menar att det finns en dold språklig dimension som kan relateras till skillnader mellan olika gruppers sätta att interagera i samtal. Detta kan leda till missförstånd och ge upphov till stereotyper av olika slag, skriver författaren. Gumperz visar på hur vi i samtal bygger upp förväntningar och drar slutsatser utifrån olika ledtrådar i det pågående samtalet och hur sådana kontextuella ledtrådar kan vara avgörande för hur ett yttrande ska tolkas.
Ja, vad får detta för konsekvenser i klassrummet? Om man har elever som kommer från en patriarkal kontext där kvinnor ses som underordnade mannen, hur blir då ett samtal. Kan en man visa att han inte förstår det kvinnan säger. Hur blir det om mannen tappar ansiktet när han inte kan svara på en fråga. Går det att skapa sådana förutsättningar att elevernas "mentala ryggsäck" tas bort?
Gumperz menar vidare att ledtrådar och signaler inte alltid kan kontrolleras av talaren eftersom det tillhör den kommunikationsstil som är talarens etniska och språkliga identitet.
Om man har elever som te x levt som underordnad minoritet i ett annat land och ska nu samtala i det svenska klassrummet med någon från det förra landets överordnade majoritet. Vad väcker det för känslor hos talare och mottagare?
Lindberg utvecklar detta vidare med att skriva att prosodiska drag såsom rytm och betoning men också lexikala och formelartade uttryck i öppnande och avslutande av samtal men också val av koder, stil och dialekt sänder ut markörer som relaterar till de regler för samtal från den forna kontexten mitt i den svenska.
Gumperz (1982) menar vidare att interaktionen i sådana samtal både påverkas av och reproducerar övergripande sociala strukturer och maktförhållanden och kan förstärka negativa attityder och fördomar gentemot olika grupper i samhället. I kommunikation mellan talare med olika språkliga och kulturell bakgrund kan uteblivna såväl som felaktigt använda signaler leda till missförstånd och frustration särskilt i den typ av ojämlika samtal där den ena kan mer svenska än den andra.
Elever med svenska som andraspråk som är nyanlända har inte funnit de svenska normerna för hur ett samtal ska gå till. De har en egen erfarenhet från sin forna kontext som reproduceras tills de hittat de svenska normsystemet.
Så hur ser vi på jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter? Hur ser vi till att att alla elever har lika värde i ett samtal. Hur ser vi till att elever inte tappar ansiktet när de inte kan?
Kan man samtala med någon som man tycker är mindre värd men som kan mer svenska än du själv? Vad är det för signaler som sänd ut i klassrummen när det gäller makt som vi lärare inte uppfattar.
Så när vi skapar dagliga tillfällen för interaktion i de svenska klassrummen för att lära sig svenska. Blir det bara en språkkuliss som inte har relevans i det dagliga språkandet oavsett språkanvändning. Majoriteten av ungdomarna använder ju bara svenskan i skolan och kanske på facebook.
Många frågor som inte har några svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar