tisdag 26 mars 2013

Det brinner en eld i mig - Ta bort SVA och FYSIK

Varför finns det en eld som flammar upp i mig då och då?

Ibland när jag läser något som jag tycker eller känner är fundamentalt fel  startar denna eld och den blir starkare och starkare. När elden blir så stark måste den helt enkelt komma ut, Är de så för alla? Jag tror nte alla men för många. Twitter och den här bloggen kan vara ett sådant medel.


Nu har elden kommit tillbaka. Det finns diskussioner om att ta bort ämnet Svenska som andraspråk som ämne och slå ihop det men ämnet svenska. Jag menar att då har man inte förstått poängen med just svenska som andraspråk. En helt annan utgångspunkt än den som har svenska som förstaspråk.


Argumentet är att ta bort ämnet är de dåliga  eller usla resultaten för ämnet. Detta eldas på olika håll - konsekvens 15 % av alla elever som är födda i att annat land ska ha samma undervisning i svenska. Några har varit i Sverige kanske något år eller två några andra i några månader. Politiker och tjänstemän från departementet kallar SVA en undervisningsmetod men det är skillnad att undervisa nyanlända än elever som har svenska som modersmål.

Låt oss säga att detta inträffar. Då måste vi också ta bort ämnet fysik eftersom de ligger så nära varandra och bygger på samma principer. Slå ihop matematik och fysik för resultaten i matematik och fysik är ju inte direkt lysande enligt bla PISA och andra undersökningar.


Nu till elden, varför kommer denna diskussion upp nu?

Budskapen duggar tätt i media:

Dåliga resultat i läsförståelse enl PISA för alla elever
Högskolan skriver debatt artiklar om elevernas dåliga läs- och skrivförmåga
Låg andel utlandsfödda får inga arbeten
Björklund har tappat stafettpinnen i skoldebatten
REVA kommer till Stockholm
Nedläggning av skolor som inte bär sig, eleverna väljer inte skolor med hög andel invandrare t ex Brännkyrka
Lärarna har för låga kunskaper kunskaper på SFI och SVA



Nu till brandsläckaren:

Min erfarenhet är att mina nyanlända elever har i regel högre kunskaper i matematik än svenska elever om vi räknar bort dem  utan skolbakgrund.
När man läser vad lärarana på universiteten skriver om handlar det om alla elever och utlandsfödda är endast 15 % av dessa
Bjöklunds reformer ger inte de resultat som eftersträvas i alla fall inte ännu. - Nyanlända elever på språkintroduktion ska mins 8 betyg inkl Svenska för att kunna söka gymnasiet dvs det blir en inlåsningseffekt och nästa samtliga elever hänvisas till Komvux och många Komvux i Stockholms regionen är ju i privat regi. Tillsammans med fallande elevkullar och uteblivna invandrarelever knorras det ut i kommunerna. Den kommunala gymnaiseekonomin krackelerar.



Så då är det enkelt: slå ihop två ämnen med helt olika förutsättningar och sopa problemet under mattan. Det handlar ju om så enkla saker som att sätta de duktigaste behöriga SVAlärarna för de som behöver dem mest dvs de som inte kan språket till fullo.


Den gnagande frågan som man ska ställa sig i denna sakfråga är: Vem tjänar på detta? är det eleven?


Min åsikt är att alla elever som läser SVA ska ha behöriga lärare som kan ge dem redskap att ta sig vidare i skolsystemet och lyckas.


http://www.ordklyverier.se/2013/03/budget-budget-budget/ En tydlig betraktelse över verkligheten och inte  lite naiva tankar från utbidlningsdepartementet

Interaktionell sociolingvisktik -Hur kan man överföra samtalsregler till ett annat språk?

Jag sitter och läser "Språka samman" av Inger Lindberg igen som en del i mitt arbete med min c-uppsats och det kommer nya tankar och ideer hela tiden om hur det fungerar i mitt klassrum.

Hur ska jag få det att fungerar optimalt?

Vad är det som hindrar att få optimala samtal?

Lindberg hänvisar till Gumperz (1992) som menar att det finns en dold språklig dimension som kan relateras till skillnader mellan olika gruppers sätta att interagera i samtal. Detta kan leda till missförstånd och ge upphov till stereotyper av olika slag, skriver författaren.  Gumperz visar på hur vi i samtal bygger upp förväntningar och drar slutsatser utifrån olika ledtrådar i det pågående samtalet och hur sådana kontextuella ledtrådar kan vara avgörande för hur ett yttrande ska tolkas.

Ja, vad får detta för konsekvenser i klassrummet? Om man har elever som kommer från en patriarkal kontext där kvinnor ses som underordnade mannen, hur blir då ett samtal. Kan en man visa att han inte förstår det kvinnan säger. Hur blir det om mannen tappar ansiktet när han inte kan svara på en fråga. Går det att skapa sådana förutsättningar att elevernas "mentala ryggsäck" tas bort?


Gumperz menar vidare att ledtrådar och signaler inte alltid kan kontrolleras av talaren eftersom det tillhör den kommunikationsstil som är talarens etniska och språkliga identitet.

Om man har elever som te x levt som underordnad minoritet i ett annat land och ska nu samtala i det svenska klassrummet med någon från det förra landets överordnade majoritet. Vad väcker det för känslor hos talare och mottagare?

Lindberg utvecklar detta vidare med att skriva att prosodiska drag såsom rytm och betoning men också lexikala och formelartade uttryck i öppnande och avslutande av samtal men också val av koder, stil och dialekt sänder ut markörer som relaterar till de regler för samtal från den forna kontexten mitt i den svenska.

Gumperz (1982) menar vidare att interaktionen i sådana samtal både påverkas av och reproducerar övergripande sociala strukturer och maktförhållanden och kan förstärka negativa attityder och fördomar gentemot olika grupper i samhället. I kommunikation mellan talare med olika språkliga och kulturell bakgrund kan uteblivna såväl som felaktigt använda signaler leda till missförstånd och frustration särskilt i den typ av ojämlika samtal där den ena kan mer svenska än den andra.

Elever med svenska som andraspråk  som är nyanlända har inte funnit de svenska normerna för hur ett samtal ska gå till. De har en egen erfarenhet från sin forna kontext som reproduceras tills de hittat de svenska normsystemet.

Så hur ser vi på jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter? Hur ser vi till att att alla elever har lika värde i ett samtal. Hur ser vi till att elever inte tappar ansiktet när de inte kan?
Kan man samtala med någon som man tycker är mindre värd men som kan mer svenska än du själv? Vad är det för signaler som sänd ut i klassrummen när det gäller makt som vi lärare inte uppfattar.


Så när vi skapar dagliga tillfällen för interaktion i de svenska klassrummen för att lära sig svenska. Blir det bara en språkkuliss som inte har relevans i det dagliga språkandet oavsett språkanvändning. Majoriteten av ungdomarna använder ju bara svenskan i skolan och kanske på facebook.




Många  frågor som inte har några svar.

söndag 24 mars 2013

skolan dödar motivationen!

http://skolvaren.se/2013/03/19/elevroster/


Änne ett inlägg för att skolan måste se till hela människans kapacitet. De estetiska ämnena måste få ha sin plats och framför allt  för de elever som precis kommit till Sverige. De estetiska ämnena blir en ingång till det svenska och de kulturella referensramarna. Genom att använda drama kan man lära sig svenska, genom musik kan man lära sig ett instrument och givetvis hitta en gemenskap och genom konsten kan samtala om vem är jag i denna kontext, vad ser jag, vad ser du , vad känner jag, vad känner du? Det estetiska sinnena berör det innersta och därigenom också språket.

Så istället för att döda motivationen är det skolans plikt att se till att den kulturella kompetensen är hög. En av mina äldsta vänner sa en gång: " men Patric det måste du väl förstå att om inte skolan visar hur film, musik ,konst mm gör oss till bättre människor kommer samhället bara se till kronor och ören. Det blir ett kallt och avhumaniserat samhälle, ett 1984. Det är din plikt som människa att kämpa för just de mänskliga värdena."




patric

Khemiris öppna brev en text med många dimensioner

http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask

"I dag skriver författaren Jonas Hassen Khemiri om rasismens betydelse för den som i hela sitt liv har erfarit den in på bara huden: ”Jag skriver till dig med en enkel önskan, Beatrice Ask. Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter. Kom igen. Vi bara gör det.”



Nu har jag läst den flera gånger och för varje gång hittar jag nya nyanser och dimensioner. Tankarna snurrar i huvudet om diskurser och kontexter samt hur jag agerar som en del i ett majoritetssamhälle. Kan jag på riktigt sätta mig in i hur någon annan upplevt vardagsrasism?  Så varför inte byta skinn med någon för att uppleva hur vardagsrasismen funkar på bussen, affären eller i kön till något disco.



Patric


På skolkontoret - om omorgansiering

Vad är det som händer i den svenska skolan?



Jag sitter och läser på twitter om än det ena och än det andra och det slår mig att alla vill samma sak. All vill att skolan utvecklas så att den blir bästa möjliga. Några förespråkar den ena lösningen och andra har en annan lösning. Man pratar 1+1, IKT, olika didaktiska modeller såsom BFL, genrepedagogik. Forskningen visar detta...... Forskningen visar detta. Alla de som skriver och vill förändra, testar och utvärderar, pröva igen och utvärderar. Många använder bloggar, hemsidor för att sprida sina nyfunna kunskaper och dela med sig till andra. Det är helt enkelt en sjutusan till energi som rör sig i landets lärarkår om att ständigt förbättra sig och lärandet i klassrummen ännu bättre.

Men var är de som bestämmer? Var är skolchefer, utbilningsdirektörer osv


Så idag läste jag följande betraktelse: http://rofalten.bloggo.nu/Skolkontoret-pa-andra-vaningen/

Man kan säga att det blev en aha-upplevelse för i betraktelsen gick det upp för mig att på skolkontoren runt om i landet sitter många och tänker ut finurliga lösningar men de har ingen aning om hur det är på golvet. Skolutveckling måste börja hos barnen och lärarna. Det går inte att komma uppifrån och organisera fram framåtskridande.




Patric