 |
| Från Teaterpriaternas föreställning http://teaterpiraterna.se/nya-teaterpiraterna-spelar-katitzi/
Denna veckan har det varit mycket kultur i undervisningen för min elevgrupp. Dels har det varit en teaterföreställning om Katitzi efter Katarina Taikons bok och en konstutställning på Moderna om Hilma af Klint. Tanken med dessa två olika kulturella inslag är att öva upp tänkandet och kunna verbalisera detta på sitt nya språk, svenska.
Hela gruppen är nyanlända och har varit här i Sverige mellan 10 och 3 månader vilket gör att de har svårt att sätt ord på sina tankar. Under måndagen såg vi en film från UR om romerna och läste en artikel från nyhetstidningen om romernas situation i Europa idag. Vi pratade om utsatta grupper i olika länder, om majoritet och minoritet samt om utanförskap och drömmar om framtiden i en främmande kontext.. Eleverna fick berätta för varandra om hur det var i deras hemländer och jag berättade om hur romernas situation var i Sverige i min barndom dvs att ej ha en fast bostad, att inte få gå i skolan, att inte få ett arbete. I diskussionerna kunde eleverna jämföra romerna situation för 50 år sedan med t ex den afghanska folkgruppen i Iran, Uigurerna i Kina, kurder i Turkiet och hur andra minoriteter har det. Alltså fanns det en förförståelse till onsdagen då vi åkte till Hallonbergen för att se förställningen. Jag trodde att de skulle ha svårt att förstå pga av skådespelarnas talhastighet men ack så fel jag fick. Hela Språkintro på Kvarngymnasiet i Järfälla åkte med dvs 75 personer + 6 personal.
Redan i foajen möts vi med dragspel och sång med traditionella romska sånger, stämningen blir magisk. Väl inne i teatersalongen blir det som det blir, alla ska hitta sin plats, personalen sprider ut sig för att markera de som har svårt att sitta still. Ljusets släcks föreställningen börjar. Det är så tyst att jag hör mitt eget hjärta slå, tittar mig runt omkring i salongen och eleverna sitter som förstenade. En timme och tjugo minuter senare är föreställningen slut och eleverna får några frågeställningar som de ska fundera över till nästa dag då vi ska reflektera både muntligt och skriftligt.
Dagen efter började med ett samtal i grupper om handling om vad de tyckte om pjäsen. De kom fram olika perspektiv och kanske inte det jag trodde att de skulle prata om. Begrepp som "hemma" och att kunna genomför sina drömmar tog eleverna främst upp och inte den del när de kastade sten på Katizi som jag uppfattade som väldigt stark i pjäsen.
"Katizi är jag" "jag har bott på många ställen och vet inte var hemma är" " hemma är i skolan"" hemma är där man har sin familj" " Att bara flytta då bli man tokig man bli inte kompis med någon" är citat som ekar i mitt huvud. Hur ska man fånga upp allt detta på ett schysst sätt blir tankarna på vägen hem. Detta satte igång många tankeprocesser hos elevgruppen kan konstateras och det var dags att sätta igång en skrivprocess där eleverna skulle reflektera över pjäsens budskap utifrån deras erfarenheter. Här är ett exempel på ett reflektionsutkast från en flicka som visar de tankar som kom:
Reflektion om Katitzi
En natt,det var första natt.I nya hem skulle bor dem. de hade inte bra hem de var 6 person. Katitzi med 3 syskon och hennes pappa och hennes styvmamma.
de har inte fått uppehållstillstånd för att de kunde inte bor i Sverige. Hennes syster och bror var aldre och en bror var lilla. De var fattig och kunde inte gå skolan eller arbeta. Varför är det så för de som är fattig?
De ville stanna där och bor men en dag hennes bror som hetter Paul och hennes pappa bråkade med folk.Hennes pappa trodde att de måste bytte hem igen. Att flytta hela tiden blir man tokig man måsta veta var man har sitt hemma man är alltid räd om man inte veta var man bo.
Men Katitzi ville inte flytta igen, hon ville börja skolan och hennes pappa lovade till henne.Alla tänkte att måste byta.Katitzi skrek och grät att stanna där.
Styvmamma slog henne och sa du måste bli tyst. Alla säg till hon att vara tyst för hon flicka är.
Hon grät och på natten hon rymde.Hon gick till gamlamor. När jag bo i XXXXX fick jag bio hos gamlamor när mina förädrar flytta till annan stad ofta
Nästa dag pappa kom att ta Katizi till hem han lovade till henne kunde gå skolan Katitzi blev glad men hon kunde inte. De bytte hem igen...
Flickan fick respons på sin text och utvecklade den något mer men här är ett exempel på hur kultur kan utveckla tänkandet. Eleven identifierar sig med Katizi och utifrån sina egna erfarenheter tolkar hon pjäsen. Varför- frågorna kom fram så småningom. Sverige är ju ett rikt land varför gör de så här var en fråga som jag inte riktigt kunde besvara på ett klokt sätt men vi fick ett bra samtal om fördom och visdom samt hur fördomar kan hindra oss att utvecklas. Det blev en liten värderingsövning där jag drog mina fördomar och eleverna fick ställa sig i olika hörn om det stämde överens med deras värderingar. En flicka tog upp ett dilemma i klassen och en kille frågade gruppen - Hur skulle Katizi gjort? Pjäsen har satt spår i deras tankar och de har en gemensam upplevelse som de kan värdera tillsammans. Just detta kan jag tycka är en viktig pusselbit i just samtalen som kommer framöver. Den gemensamma upplevelsen har sin poäng i svåra och komplexa möten i vardagen.
Så på fredagen var det dags igen en utställning av Hilma af Klint på moderna för att öva eleverna i att tänka i andra mönster. På förmiddagen hade jag en genomgång om konstnärinnan samt visade på en tolkningsnyckel som fanns på hemsidan http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2013/Hilma-af-Klint/ Jag påvisade på tidsandan såsom att kvinnor inte hade den plats i samhället som de har idag och att Hilma var en pionjär när det gäller tänkandet och att hon blandade det bästa ur alla religioner i sitt måleri och föreställning av världen dvs hennes världsbild. Redan på förmiddagen blev det en aaha-upplevelse när det gick upp för en dela att alla har inte samma världsbild. Så är det ju att arbeta med tonåringar.....
Så iväg till museet och det gnälldes att det var fredag eftermiddag och de var trötta osv. Vi arbetar ju med tonåringar så det hör ju till. Väl där så blev de ganska perplexa, de hade en tolkningsnyckel och skulle tolka tavlorna och speciellt en som de tycke om och skriva en reflektion utifrån besöket och morgonens lektion.
Snäckan eller spiralen= utveckling och tänkande
blått= man eller manlighet gult= kvinnlighet eller kvinna liljan och rosen= kvinna eller kvinnlighet lila färg= uppståndelse dvs att börja leva efter döden W =materia U = ande
Duvan= den helige ande och kärlek
Mandelformen = utveckling mot renhet, enhet och fullbordan vägen till att bli en hel människa Svanen = fulländad dvs när du är en hel och ren människa i själen . 
Elevgruppen stod som fågelholkar och förstod ingenting alls och vi tolkade en tavla gemensamt via tolkningsnyckeln och vad konstnärinna troligtvis ville berätta. Sedan kom det upp diskussioner om hur de själva såg på tavlan. Här kan man se att med andra kulturella erfarenheter kommer helt andra synsätt fram. Det abstrakta var inte alls konstigt för dem.,via tolkningsnyckeln trodde någon att en av tavlorna var en saga, en annan trodde att en tavla var en kärleksförklaring en tredje förklarade att en tavla beskrev hur det är att skiljas från sin familj. Alla använde tolkningsnyckeln med med sina egna erfarenheter hitta de sin egen sanning i tavlornas och Hilma af Klints måleri. Några gick igenom alla tavlorna medan någon stannade vid endast ett par stycken men alla deltog utifrån sin förmåga. Så imorse fick jag in följande reflektion över besöket.
Hilma af klint
Jag gillade denna tavla för att Hilma änvande två viktiga färger
( Svart och vitt ).
Jag tror att den svart färgen symboliserar ( sorg , makt , smärta
, pessimism , hat ,buller) ,
och den vita färgen symboliserar ( munterhet , förälskelse ,
förhoppning , förtjusning ,svaghet )
Hilma vill visa oss att världen full av motstridiga saker och
varje person har sitt eget sätt att se världen . Tavlan visar att man måste ha båda delarna för att bli en hel männska men också lära oss att det måste finnas en balans i livet för att vitt och svart ska var lika.
Vad visar detta?
Detta visar att elever med litet språk kan använda kulturen som språngbräda för att utmana sig själva för att sätta ord på sina tankar. De har så många tankar och ideer om livet som inte alltid kommer fram när vi håller på med verb, substantiv och andra grammatiska övningar. Kulturen i skolan har fått stå tillbaka de senaste åren men detta exemplet är övertydligt. Elever som är nyanlända några med många års skolbakgrund men och ett stort antal som aldrig gått i skolan i sina hemländer kan ta till sig och utveckla sina tankar och funderingar på ett nytt språk. Detta visar också som ibland som framkommer i debatten - " att de kan ingenting" att dessa elever inte är tomma kärl utan individer med många erfarenheter och kunskaper.
Jag vill visa att elever med litet språk kan oerhört mycket om de får förutsättningar att visa det och kultur såsom litteratur, teater och konst samt musik bör få spela en större roll i skolan.
Patric
|
söndag 14 april 2013
Kulturens insats för att öva i att tänka på ett nytt språk
Kulturens inverkan på att utveckla tänkandet
lördag 6 april 2013
En inspirerande dag med NC i SVA om dyslexi den 5 april
Tankar kring ett seminarium om läs- skrivsvårigheter hos andraspråkselever med Ann Skoglund från Halmstad.
På vägen hem på förortståget bland stressade Stockholmare som skulle hem från jobbet satt jag och tittade ut genom fönstret och märkte att jag hade ett leende på läpparna. Jag känner både tacksamhet och energi av denna dagen. Tankarna om att detta borde alla lärare höra ekade i mitt huvud.
Det som stannade som ett eko i huvudet var att Ann menade att man måste göra samma sak med analfabeter som med dylsektiker....börja från början. Det andra som denna fantastiska kvinna sa på härlig halmstadsdialekt HUr svårt kan det vara? Det är ju bara att göra.
Det första vi fick erfara var att läsa som en en dyslektiker när texten hoppar och far. Då fick vi en erfarenhet som faktiskt fick mig att hoppa till lite i stolen... är det så här ungarna har tänkte jag.....Det dåliga samvetet slog till direkt... vilka har jag missat, vilka har jag gjort fel med osv
Ann visade sin verktygslåda med olika kort för grafem, morfem stavelser suffix, prefix ordstammar som då kompeltterades med olika läslistor. Till detta använde hon något som hette " Trädet" av Pelle Linblå ett dataprogram som verkar vara facinernade men även pärmarna från Rydaholm samt syntesprogrammet Claroread. Givetvis menade Ann att eleverna måste ha en Ipad för hur ska det annars gå om man menar att alla elever ska kunna utvecklas efter sin förmåga. Föreläsaren menade att ju förr eleven blir diagnostiserad desto bättre, för det går att träna upp strategier för att få upp läs- och skrivhastighet bara det är genomtänkt och följer utvecklingsstegen. En tanke som slog mig var till Pinnemanns Processbarhetsteori och Gisesla Håkanssons bok från 2010 ni vet den lilla bruna med fyrkanter på.
Andra saker som Ann tog upp var Stopp - flytande konsonanter, samt hur viktigt att alla sinnen måste var med i inlärningen som tex att det var viktigt att huden fick vara med i inlärningssituationen. Genom att dra handen på tavlan för att fånga upp och markera olika stavelser. Ännu en aha upplevelser dvs konkretisera---> strukturera----> upptäcka ----> reflektera.
När det gäller prosodi menade Ann att vi i svenskan bara lyssnar på långa ljud dvs lång vokal och lång konsonant.
lite intressanta länkar som tagits fram av en an deltagarna :
http://www.hioa.no/Om-HiOA/NAFO/Kartlegging-av-leseferdighet
Patric
På vägen hem på förortståget bland stressade Stockholmare som skulle hem från jobbet satt jag och tittade ut genom fönstret och märkte att jag hade ett leende på läpparna. Jag känner både tacksamhet och energi av denna dagen. Tankarna om att detta borde alla lärare höra ekade i mitt huvud.
Det som stannade som ett eko i huvudet var att Ann menade att man måste göra samma sak med analfabeter som med dylsektiker....börja från början. Det andra som denna fantastiska kvinna sa på härlig halmstadsdialekt HUr svårt kan det vara? Det är ju bara att göra.
Det första vi fick erfara var att läsa som en en dyslektiker när texten hoppar och far. Då fick vi en erfarenhet som faktiskt fick mig att hoppa till lite i stolen... är det så här ungarna har tänkte jag.....Det dåliga samvetet slog till direkt... vilka har jag missat, vilka har jag gjort fel med osv
Ann visade sin verktygslåda med olika kort för grafem, morfem stavelser suffix, prefix ordstammar som då kompeltterades med olika läslistor. Till detta använde hon något som hette " Trädet" av Pelle Linblå ett dataprogram som verkar vara facinernade men även pärmarna från Rydaholm samt syntesprogrammet Claroread. Givetvis menade Ann att eleverna måste ha en Ipad för hur ska det annars gå om man menar att alla elever ska kunna utvecklas efter sin förmåga. Föreläsaren menade att ju förr eleven blir diagnostiserad desto bättre, för det går att träna upp strategier för att få upp läs- och skrivhastighet bara det är genomtänkt och följer utvecklingsstegen. En tanke som slog mig var till Pinnemanns Processbarhetsteori och Gisesla Håkanssons bok från 2010 ni vet den lilla bruna med fyrkanter på.
Andra saker som Ann tog upp var Stopp - flytande konsonanter, samt hur viktigt att alla sinnen måste var med i inlärningen som tex att det var viktigt att huden fick vara med i inlärningssituationen. Genom att dra handen på tavlan för att fånga upp och markera olika stavelser. Ännu en aha upplevelser dvs konkretisera---> strukturera----> upptäcka ----> reflektera.
När det gäller prosodi menade Ann att vi i svenskan bara lyssnar på långa ljud dvs lång vokal och lång konsonant.
lite intressanta länkar som tagits fram av en an deltagarna :
http://www.hioa.no/Om-HiOA/NAFO/Kartlegging-av-leseferdighet
Länk till Astrid Frylmark
och
hennes företag ordAF
samt
direkt till sidan för gymnasiet/vux
Länk till förlaget NYPON och om HELP START
och länk till en artikel om samma sak
Länk till ubildning om BRAVKOD-finns även för engelska
(utvecklingen av Rydaholmsmetoden)
Patric
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)